publicerad: 2021  
tyngd tyngden tyngder
tyngd·en
substantiv
1 knappast plur. (mått på) naturlig kraft som verkar på alla före­mål och strävar att dra dem ner mot jorden el. (om före­målet redan vilar på jord­ytan) mot jordens medel­punkt el. i före­kommande fall mot någon annan himla­kropp; i de flesta samman­hang möjlig att identifiera med före­målets vikt
JFR gravitation, tyngdkraft, vikt 1
tyngdkraft; tyngdlös
kulans vikt är 2 kg och dess tyngd allt­så 2 kilopond eller, med den moderna enheten, knappt 20 newton; rymd­fararna behåller sin vikt men förlorar i tyngd
○ i mer var­dagliga samman­hang vanligen med tanke på det tryck ett före­mål kan ut­öva mot under­lag eller dylikt
han kände hennes tyngd i sitt knä; hon vacklade under tyngden av bördan; han kastade sig mot dörren med hela sin tyngd
○ äv. bildligt, spec. om något som upp­levs som betungande
tyngden av det förflutna
○ spec. äv. (stor) betydelse
klimat­frågan har fått ökad tyngd; hon kan lägga tyngd bak­om orden i kraft av sin ställning
belagt sedan 1340 (förordning utfärdad av kung Magnus för bergsmännen i Närke (Svenskt Diplomatarium)); fornsvenska þyngd 'tyngd; vikt'; till tung
2 (massivt) före­mål med viss (tämligen stor) vikt ofta anv. för att tynga ner
blytyngd
hon lade en tyngd på locket för att få det att sluta tätt
○ spec. om sådant före­mål som an­vänds för muskel­träning eller dylikt
lyfta tyngder
en tyngd faller från någons axlar/hjärta någon känner sig mycket lättaden tyngd föll från hans axlar när han hade klarat upp­körningen
belagt sedan 1617