SO
Svensk ordbok
tryckår: 2009  
bogey [o´gi] substantiv ~n ~s ett slag över par sport.sese2par JFRcohyponymbirdiecohyponymeaglecohyponymalbatross NN fick ty­värr en bogey på sista håletsedan 1947av eng. bogey med samma betydelse, urspr. ’spöke’