SO
Svensk ordbok
tryckår: 2009  
1boj [båj´] substantiv ~en ~ar boj·en1fast förankrad, flytande an­ordning som an­vänds som sjö­märke eller för förtöjning el. liknande ända­mål rum.sjö.förtöjningsbojljudbojlysbojlägga ut en bojbåten låg vid bojsedan ca 1350Konung Magnus Erikssons Stadslagfornsv. boij; av lågty. boie med samma betydelse; germ. ord av om­diskuterat urspr. 2vanligen i sammansättn. ett räddningsredskap som ut­görs av en ring­formad eller hästsko­formad flyt­kropp sjö.SYN.synonymfrälsarkrans livbojsedan 1867
2boj [båj´] substantiv ~en ~er boj·entyp av tjock yllevävnad bl.a. för draperier textil.sedan 1624av ty. Boje med samma betydelse; av fra. boie, äldre baie med samma betydelse, till bai ’röd­brun’