SO
Svensk ordbok
tryckår: 2009  
bo`ningshus substantiv ~et, plur. ~, best. plur. ~en bo·nings|­hus·ethus som huvud­sakligen är av­sett för boende särsk. i mots. till byggnader för an­dra ända­mål rum.JFRcohyponymbostadshuscohyponymekonomibyggnad om­vandlingen av boningshus till kontorsedan ca 1755