bo`platssubstantiv ~en ~erbo|plats·en●plats där ngn stadigvarande bormest i fråga om förhistoriska förhållanden och om tillhåll för djurarkeol.zool.boplatsfyndboplatskulturstenålderns boplatser låg ofta vid havssträndernanu har fisktärnorna återvänt till sina boplatsersedan 1671