tryckår: 2009
borgerlig
[bår`jer-]
adjektiv ~t
borg·er·lig1som tillhör eller har samband med (den besuttna) medelklassen
admin.af.samh.högborgerlighennes blivande make har arbetarbakgrund, men själv är hon uppvuxen i en borgerlig miljö○ofta med tonvikt på ordning, ekonomisk trygghet e.d.ett gott borgerligt hemborgerliga dygder○ofta äv. med föreställningar om inskränkthetkälkborgerligsmåborgerligborgerlig dubbelmoralden borgerliga publiken saknade förståelse för den nya konstriktningensedan 1653till borgare
2som huvudsakligen bygger sin politik på marknadsekonomiska värderingar
men normalt ändå (i varierande utsträckning) accepterar samhällsingripanden för att trygga välfärd, sysselsättning o.d.; i Sverige särsk. om de stora partierna till höger om socialdemokraterna
admin.af.pol.det borgerliga blocketde borgerliga riksdagsledamöternaklyftan mellan de borgerliga partierna och socialdemokraterna○äv. om dessa partiers ideologi etc.borgerlig ideologi○ofta substantiveratde borgerligas skattepolitiksedan 19063som bestäms av samhällets lagar
och bara av dem; särsk. om företeelser som kan bestämmas på annat sätt
af.jur.borgerlig dödborgerlig tidborgerligt namnborgerligt år○ofta spec.icke-kyrklig
JFRcohyponymcivil
borgerlig vigselborgerlig begravninggifta sig borgerligt (adv.)○äv. försvagatsom följer normen i samhället
hon övergav sitt borgerliga yrke för konstensedan 1635
