publicerad: 2021  
bortfalla bortföll bortfallit bortfallen bortfallna, presens bortfaller
verb
[bårt`-]
● äv. lös förbindelse, se falla bort upp­höra att vara av betydelse i visst samman­hang
bortfalla (från något)
efter skandalen bort­föll NN som seriös president­kandidat
○ äv. mer neutralt inte räknas med
av de sökande bort­faller de som fyllt i blanketten ofullständigt
belagt sedan 1847; jfr fornsvenska bortfalla 'lossna, ramla bort'
bortfallabortfallande, bortfall