SO
Svensk ordbok
tryckår: 2009  
1bot substantiv ~en bot·en1(religiös) handling var­igenom ngn an­ses bli fri från skuld relig.botgöringsyndabotgöra botboten är ett av den katolska kyrkans sju sakramentäv. all­männareskolkarna lovade bot och bättringsedan 1000-talet (i sammansättn.)runristad berghäll, Frösunda, Uppland (Sveriges runinskrifter)runform botar (gen.), fornsv. bot; gemens. germ. ord, nära besl. med båta, bättre; jfr 2bot 2medel för att av­hjälpa brist eller felaktighet särsk. sjukdom men äv. all­männare med.det finns ingen bot mot migrändet tycks inte finnas någon bot för hans dårskapbot (för ngt/SATS), bot (för ngn) (mot ngt)råda bot på ngtav­hjälpa ngtför att råda bot på bostads­bristen har kommunen börjat bygga små, billiga lägenheter sedan förra hälften av 1300-taletUplands-Lagen
2bot substantiv boten böter [bö´t-] bot·envanligen plur. ut­om i sammansättn. straff som ut­går i pengar jur.dagsbotparkeringsbotlagen stadgar böter eller fängelse i högst ett åräv. om det belopp som böterna ut­görböterna upp­gick till 1000 kronoren bot (på/om BELOPP)sedan slutet av 1200-taletWestgöta-Lagenfornsv. bot, plur. böter, samma ord som 1bot