tryckår: 2009
1bot
substantiv ~en
bot·en1(religiös) handling varigenom ngn anses bli fri från skuld
relig.botgöringsyndabotgöra botboten är ett av den katolska kyrkans sju sakrament○äv. allmännareskolkarna lovade bot och bättringsedan 1000-talet (i sammansättn.)runristad berghäll, Frösunda, Uppland (Sveriges runinskrifter)runform botar (gen.), fornsv. bot; gemens. germ. ord, nära besl. med båta, bättre; jfr 2bot
2medel för att avhjälpa brist eller felaktighet
särsk. sjukdom men äv. allmännare
med.det finns ingen bot mot migrändet tycks inte finnas någon bot för hans dårskapbot (för ngt/SATS), bot (för ngn) (mot ngt)råda bot på ngtavhjälpa ngt
för att råda bot på bostadsbristen har kommunen börjat bygga små, billiga lägenheter
sedan förra hälften av 1300-taletUplands-Lagen
2bot
substantiv boten böter [bö´t-]
bot·en●vanligen plur. utom i sammansättn.
straff som utgår i pengar
jur.dagsbotparkeringsbotlagen stadgar böter eller fängelse i högst ett år○äv. om det belopp som böterna utgörböterna uppgick till 1000 kronoren bot (på/om BELOPP)sedan slutet av 1200-taletWestgöta-Lagenfornsv. bot, plur. böter, samma ord som 1bot

2bot
