publicerad: 2021  
bränning bränningen bränningar
bränn·ing·en
substantiv
bränn`ing
● ofta plur. våg som splittras mot strand eller grund
JFR brott 4, grundbrott
dånande bränningar; kanoten skar rätt genom bränningarna
○ äv. om grund som normalt vållar brott på våg
sjö­kortets tecken för bränning är ett kors med en punkt i varje inner­hörn
belagt sedan 1698; trol. efter lågtyska, nederländska brandung med samma betydelse, till branden 'stå i brand; svalla'