publicerad: 2021  
braka brakade brakat
verb
bra`ka
● ibland med partikelntill ge ifrån sig ett kraftigt ljud som liknar ljudet av nedfallande träd
braka (ihop/ner/samman)
braka (ihop)
braka (ner)
braka (samman)
braka in (i något)
braka (till/loss)
braka (loss)
braka (till)
brakande applåder; plötsligt brakade det till och en stor älg visade sig
○ äv. i fråga om rörelse, följd av kollision som åstad­kommer sådant ljud med partikel som an­ger riktning, t.ex.ihop, in, ner, samman
JFR krascha
flyg­planet brakade in i ledningen; de båda rivalerna brakade ihop; stolen brakade samman under hans tyngd
○ äv. bildligt, sär­skilt i ut­tryck för häftig in­ledning el. av­slutning med partikel, sär­skiltihop, loss, samman
jul­marknaderna brakar loss i november; regimen kan braka samman vilken dag som helst
belagt sedan 1529; nord. ord, besläktat med tyska brechen 'bryta'; urspr. ljud­härmande; jfr ur­sprung till 1bräcka!!
brakabrakande, brak