publicerad: 2021  
brand branden bränder
substantiv
större eld som inte är under kontroll och som upp­stått genom en olycks­händelse el. är olovligt an­lagd
brandförsäkring; brandgynnad; brandsläckning; gräsbrand; mordbrand; skogsbrand
en häftig brand; en våldsam brand; släcka en brand
(i) brand
branden bröt ut vid 22-tiden; branden spred sig snabbt; polisen miss­tänker att branden var an­lagd
äv. med fram­hävande av själva förloppet
soldaterna stack samtliga byggnader i brand; hela kvarteret stod i brand
äv. konkret om före­mål som brinner el. kan brännas
äv. bildligt, spec. om vissa ljus­fenomen
himlen står i brand
spec. äv. i ut­tryck för våldsamt förlopp, förstörelse eller dylikt
hon satte hans känslor i brand
belagt sedan förra hälften av 1300-talet (Uplands-Lagen); fornsvenska brander; gemensamt germanskt ord, bildat till brinna