SO
Svensk ordbok
tryckår: 2009  
brill`or substantiv, plur. brill·orglas­ögon vard.kläd.hans brillor hängde all­tid längst ut på näs­tippensedan 1664via lågty. av ita. barelle ’glas­ögon’; av lat. beryll´us ’beryll; kristall’; jfr beryll, 2briljant