SO
Svensk ordbok
tryckår: 2009  
bris`tningsgräns substantiv ~en brist·nings|­gräns·enofta best. f. gräns för belastning eller på­frestning bortan­för vilken ngt brister tekn.linan spändes till bristningsgränsenofta bildligt, spec. som över­driftlokalen var fylld till bristningsgränsenspec. äv. i ut­tryck för psykisk belastningallas nerver var på bristningsgränsende har arbetat dag och natt och är nära bristningsgränsen(på/till) bristningsgränsen (för ngn/ngt)sedan 1922