publicerad: 2021  
bugning bugningen bugningar
bug·ning·en
substantiv
bu`gning
● böjning fram­åt och ned­åt av (över­kroppen och) huvudet som tecken på hövlighet eller under­dånighet vanligen av man
SE buga
en bugning (för någon/något)
en bugning (för någon)
en bugning (för något)
pagerna av­lägsnade sig under bugningar
○ äv. bildligt
regeringens bugningar för grannen i öster
belagt sedan 1834