SO
Svensk ordbok
tryckår: 2009  
bu`klanda verb ~de ~t buk|­land·ar(tvingas) nöd­landa utan ut­fällt land­ställ om flyg­plan (el. pilot) trafik.buklandasedan 1945Subst.:vbid1-127522buklandande, vbid2-127522buklandning