SO
Svensk ordbok
tryckår: 2009  
bull`a substantiv ~n bullor bull·an1viktigare påvlig skrivelse relig.bannbullakanonisationsbullaen påvlig bulla från 1478 kan ses som in­ledningen till inkvisitionenen bulla (om ngn/ngt/SATS)sedan 1509brev från biskop Hemming Gadd till Vadstena kloster (Styffe)fornsv. bullär, plur., av lat. bull´a ’kapsel; bann­bulla’, urspr. om det runda sigillet under pergament­brevet 2(stor) hudblåsa vard.med.sedan 1905av lat. bull´a ’bubbla; buckla’; samma ord som bulla 1