SO
Svensk ordbok
tryckår: 2009  
bull´er substantiv bullret, plur. ~, best. plur. bullren bullr·etljud som upp­fattas som störande eller fult och som fysikaliskt känne­tecknas av o­regelbundna svängningar fys.JFRcohyponym1ton 1cohyponymoväsencohyponymlarm 1cohyponym1väsen bullerbekämpningmotorbullertrafikbulleråskbullerbuller är stads­miljöns plågo­risbullret från fläkten gjorde att hon inte kunde sovahuller om bullersehuller med buller och bångunder uppseende­väckande formerSaint Patrick är Ir­lands skydds­helgon och den 17:e mars varje år firas han med buller och bång sedan 1484Josua bok, Domare bokenfornsv. bulder; till bullra Nu ljuder i huset – en vinterdag, en snickares kloka hammarslag. Jag sitter och lyssnar och tänker så: Det är buller men inte buller ändå.Nils Ferlin, Lugnt (i Från mitt ekorrhjul, 1957)