SO
Svensk ordbok
tryckår: 2009  
burgare [bur`j-] substantiv ~n äv. vard. burgarn, plur. ~, best. plur. burgarna burg·ar·enham­burgare vard.kokk.äv. om mat­rätt som på­minner om el. serveras som ham­burgarevanligen i sammansättn. fiskburgareostburgarestekburgaresedan 1972till hamburgare