SO
Svensk ordbok
tryckår: 2009  
burgunder [burgun´d-] substantiv ~n, plur. ~ burgund·ern1med­lem av en germansk folk­stam som under folkvandrings­tiden bodde i syd­östra Frank­rike yrk.sedan 1610till Burgund, fra. Bourgogne; besl. med borg 2knappast plur. bourgogne­vin ngt åld.kokk.sedan 1763