tryckår: 2009
by`gel
substantiv ~n byglar
bygl·ar1böjt stycke av starkt material
vanligen av metall el. läder; ofta utgörande handtag el. fäste
verkt.bygellåsstigbygelvärjbygelhandväskans byglarsedan 1430–50Flores och Blanzeflorfornsv. böghil, eg. ’ngt böjt’; jfr båge, böja
2extra rörstycke som kan användas som förlängning av ett bleckblåsinstruments tonrör
för att möjliggöra rikare tonbildning
musiksedan 1864
