SO
Svensk ordbok
tryckår: 2009  
bygg`are substantiv ~n äv. vard. byggarn, plur. ~, best. plur. byggarna bygg·ar·enperson eller före­tag som yrkesmässigt bygger hus e.d. bot.yrk.privata byggareäv. bildligt (i sammansättn.)brobyggarestatsbyggarespec. om växt som har sina fortplantnings­organ fördelade på visst sätti sammansättn. mångbyggaresambyggaretvåbyggaresedan första år­tiondet av 1500-taletfornsv. byggiare