publicerad: 2021  
byka bykte bykt, presens byker
verb
by`ka
● ålderdomligt tvätta textilier ofta (förr) genom att koka dem i stort kärl med något starkt rengörings­medel
byka (något)
kvinnorna bykte och sköljde i det is­kalla sjövattnet
belagt sedan 1850; 1554 i bet. 'laka med lut'; av lågtyska büken, franska buer, ita. bucare med samma betydelse; av ovisst urspr.
bykabykande, bykning, byk