publicerad: 2021  
byta bytte bytt, presens byter
verb
by`ta
1 er­sätta (visst före­mål) med annat av samma slag men med annan el. bättre funktion i något av­seende
någon byter någon/något (mot någon/något)
någon byter någon (mot någon)
någon byter någon (mot något)
någon byter något (mot någon)
någon byter något (mot något)
byta glöd­lampa; byta kläder; byta hela avgas­systemet; behåll kvittot om du vill byta varan
äv. med av­seende på person
partiet bytte ledare; bilen har bytt ägare tre gånger på ett år
äv. i fråga om över­gång eller dylikt, t.ex. mellan kommunikations­medel
byta buss; byta plats; byta tåg i Katrineholm
äv. med av­seende på abstrakta före­teelser eller dylikt
byta samtals­ämne; jag har bytt jobb
byta fot se fot
belagt sedan förra hälften av 1300-talet (Uplands-Lagen); fornsvenska byta; av lågtyska büten med samma betydelse; ev. en bildn. till ut, eg. 'lämna ut'
2 ge (något) mot direkt erhållande av något lik­värdigt från en annan person; vanligen med av­seende på annat än pengar
någon/några byter något (med någon/några)
någon byter något (med någon)
någon byter något (med några)
några byter något (med någon)
några byter något (med några)
byta tjänster; byta erfarenheter; barnen bytte lek­saker med var­andra
äv. all­männare om­vandla, ändra
något byter något
glädjen byttes i oro; sam­talet bytte karaktär
byta ett/några ord med någon se ord
byta ringar se ring
belagt sedan förra hälften av 1300-talet Uplands-Lagen
bytabytande, 1byte