SO
Svensk ordbok
tryckår: 2009  
cancan [kan`-el.kan´-] substantiv, ingen böjning, n-genus can·canen livlig kvinnlig ensembledans med höga ben­sparkar i mode under senare delen av 1800-talet dans.tid.äv. om mot­svarande musik­styckeOffenbachs berömda Cancansedan 1842av fra. cancan med samma betydelse; trol. av cancan, barnspråksord för canard ’anka’