SO
Svensk ordbok
tryckår: 2009  
chargera [∫ar∫e´raljusa sj-ljud] verb ~de ~t charg·er·arvanligen perf. part. över­driva mindre brukl.komm.hans beskrivning är intressant men kan­ske något chargeradchargera (ngt)sedan 1802av fra. charger med samma betydelse, eg. ’lasta’; jfr charge Subst.:vbid1-130440chargerande, vbid2-130440chargering