SO
Svensk ordbok
tryckår: 2009  
cocktail [kåk´tejl] substantiv ~en, plur. ~ar äv. ~s cock|­tail·endryck som blandats till av o­lika sorters sprit och vin och ofta frukt­saft e.d. kokk.cocktailbarcocktailblandaregästerna serverades en cocktail före mid­dagensedan 1906av eng. cock­tail med samma betydelse, till cock ’tupp’ och tail ’stjärt’; av o­visst urspr.