SO
Svensk ordbok
tryckår: 2009  
courtage [korta´] substantiv ~t [-a´∫et] äv. kurtagekurtage [kurta´∫]~t [-a´∫et] court·ag·et, kurt·ag·etprovision till förmedlare av affärer med värde­papper ekon.sedan 1823av fra. courtage med samma betydelse, till courtier ’mäklare’, till courir ’springa’