publicerad: 2021  
mästare mästaren äv. vardagligt mästarn, plural mästare, bestämd plural mästarna
mäst·ar·en
substantiv
mäs`tare
1 person med beprövad och all­mänt erkänd kompetens in­om ett etablerat el. mer till­fälligt verksamhets­område (ofta konstnärligt)
JFR mäster
mästardrag; stormästare
en mästare (i/på något/att+verb)
en mästare (i något)
en mästare (i att+verb)
en mästare (på något)
en mästare (på att+verb)
han är en mästare på sitt instrument; en mästare på att skaffa kapital; en mästare i det lilla formatet; i begränsningen visar sig mästaren; Beethoven, Mozart och andra stora mästare
○ spec. fullt ut­lärd hant­verkare särsk. i det gamla skrå­väsendet men äv. in­om nu­tida yrken
frisörmästare; skräddarmästare
lärling, gesäll och mästare
○ i sammansättn. äv. som (del av) beteckning på andra yrken och funktioner
badmästare; konsertmästare; ordensmästare
○ äv. aktad religiös lärare
belagt sedan slutet av 1200-talet (runristad trekantig sten, Fröjel, Gotland (Sveriges runinskrifter)); runform maisteri, fornsvenska mästare, mäster 'lärare; lärd man; magister; mästare; konstnär'; ur lat. magis´ter 'för­man; styres­man; läro­mästare'; jfr ur­sprung till maestro, magister, mätress
2 person som vunnit mästerskaps­tävling el. liknande tävling
cupmästare; distriktsmästare; världsmästare
mästare (i/på något)
mästare (i något)
mästare (på något)
årets svenske mästare i slalom
belagt sedan 1887
3 upphovsman till konstnärligt verk
mästare (till något)
vem är mästare till altar­tavlan?; ett verk av okänd mästare
belagt sedan 1528