SO
Svensk ordbok
tryckår: 2009  
1dån substantiv ~et, plur. ~, best. plur. ~en dån·etstarkt, dovt buller Nollmotordånvatten­fallets dån gjorde det o­möjligt att pratadånet från flyg­planen dränkte alla an­dra ljudsedan 1430–50Herr Ivan Lejon-Riddarenfornsv. dyn; sv. dial. dun ’starkt ljud’; besl. med sanskrit dhvani ’ljud; gen­ljud; ton’
2dån substantiv ~en dån·entyp av läpp­blommig, vanligen styvhårig växt som har stora, korsvis mot­satta blad och som växer som o­gräs på odlade ställen bot.hampdånpipdåntoppdånsedan 1729sv. dial. dån; besl. med isl. ’dvala’; jfr dåna 2,