SO
Svensk ordbok
tryckår: 2009  
`dgrävare substantiv ~n äv. vard. dödgrävarn, plur. ~, best. plur. dödgrävarna död|­gräv·ar·en1person som yrkesmässigt gräver gravar yrk.ofta bildligtförstörare kulturens dödgrävaresedan 1461 (som till­namn)Stockholms Stads Jordebok 1420–1474fornsv. dödhgravare 2typ av skal­bagge som lever av döda djur som den gräver ner i jorden zool.sedan 1837