SO
Svensk ordbok
tryckår: 2009  
da´ger substantiv ~n dagrar dag·rar(naturligt) ljus som inte ut­görs av direkt sol­strålning gärna sparsamt el. skiftande Nolldet var full dagerrummets skumma dagerden vackra dagern efter sol­nedgångenäv. om mot­svarande åter­givning i bildtavlans skuggor och dagraräv. bildligt, spec. i ut­tryck för det in­tryck ngt görhan försöker all­tid fram­ställa sina menings­motståndare i en tvivelaktig dagernär man läser NN:s dag­böcker kommer hans agerande i en ny dagerspec. äv. i ett ut­tryck för att ngt blir (all­mänt) käntde interna stridigheterna kom i öppen dagersedan ca 1500Sex ekonomiska traktaterfornsv. dagher, se dag