SO
Svensk ordbok
tryckår: 2009  
1damm substantiv ~en ~ar damm·en1större vall för tillbakahållning eller upp­samling av vatten för att under­lätta sjö­fart, ut­nyttja vatten­kraft el. förhindra över­svämning rum.sjö.JFRcohyponymdammanläggningcohyponymfördämning 1cohyponymreservoar dammluckaregleringsdammspärrdammtorrläggningsdammman öppnade dammen för att släppa ut en miljon kubik­meter vattenholländarna byggde dammar till skydd mot havetsedan början av 1300-taletSkåne-Lagenfornsv. damber; av om­diskuterat urspr. 2liten sjöliknande vatten­samling ibl. konst­gjord geogr.rum.JFRcohyponymgölcohyponymtjärn kvarndammfisk­odling i dammarhan satt nere vid dammen och matade ankornasedan början av 1300-taletSkåne-Lagen
2damm substantiv ~et damm·et(o­bestämd mängd av) mycket små torra partiklar av o­lika material särsk. så­dana som ut­gör för­orening av när­miljön hyg.JFRcohyponymstoft dammtrasaskrivbordsdammstendammtorka dammet från bordetde vandrade till fots i hettan och dammetäv. mer el. mindre bildligt i ut­tryck för ålderdomlighet, tråkighet o.d.musealt dammen massa gamla böcker som bara stod och samlade damm på hyllornaäv. i ut­tryck för in­trätt lugn t.ex. efter en strid e.d.när dammet hade lagt sig efter skott­lossningen saknades NNsedan 1572 i sin nuv. bet.jfr fornsv. damb ’ånga’; besl. med dimma, dum