SO
Svensk ordbok
tryckår: 2009  
1defek´t adjektiv, neutr. ~ de·fektbehäftad med fel om vara e.d. af.sese1fel 1 JFRcohyponymbristfälligcohyponymfelaktigcohyponymofullständig servisen var defekt redan vid inköpstillfälletsedan 1685av lat. defec´tus ’berövad ngt’, till defic´ere ’fattas’
2defek´t substantiv ~en ~er de·fekt·enbrist i funktion eller ut­seende af.JFRcohyponym1fel 1cohyponym1skada 1cohyponymfelaktighet trots sina fysiska defekter var hon pigg och vitalstatyn hade en del smärre defekter på bak­sidanen defekt (i/på ngn/ngt)sedan 1631se 1defekt