publicerad: 2021  
deklination deklinationen deklinationer
de·klin·at·ion·en
substantiv
[-∫o´n]
1 (himla­kropps) höjd över himmels­ekvatorn mätt i grader
en deklination (på mått)
belagt sedan 1690; till deklinera
2 ofta bestämd form (kompassnålens) av­vikelse från nord-syd­linjen på grund av att den geografiska och den magnetiska nord­polen inte samman­faller
SE deklinera 1 SYN. missvisning
västlig deklination; deklinationen i svenska far­vatten rör sig bara om en grad eller två
belagt sedan 1690
3 substantivs, adjektivs och vissa pronomens böjning i kasus, genus och numerus
JFR konjugation
deklinationsändelse
deklination (av något)
○ äv. om böjnings­klass
de svenska substantivens sex deklinationer
belagt sedan 1670