SO
Svensk ordbok
tryckår: 2009  
demen´s substantiv ~en ~er de·mens·enbestående ned­sättning av intelligens och känslo­liv vanligen på grund av sjukliga förändringar i hjärnan (förtvining av dess nerv­celler) med.psykol.senil demenssedan 1931av lat. de´mens ’van­sinne’, till de ’från; bort’ och me´ns ’sinne’