publicerad: 2021  
dialog dialogen dialoger
dia·log·en
substantiv
[-lå´g]
sam­tal mellan två personer el. ev. flera; särsk. sådant där olika stånd­punkter respekteras och ev. ut­byts
JFR monolog
dialogform
en dialog (om någon/något/sats) (med någon)
en dialog (om någon) (med någon)
en dialog (om något) (med någon)
en dialog (om sats) (med någon)
en dialog (om någon/något/sats) (mellan några)
en dialog (om någon) (mellan några)
en dialog (om något) (mellan några)
en dialog (om sats) (mellan några)
föra en konstruktiv dialog; teatern vill gärna ha en dialog med publiken
äv. ut­vidgat (vänskapligt) ut­byte av syn­punkter ofta i mots. till (väpnad) konflikt el. propaganda­krig
på 1970-talet in­leddes en försiktig dialog mellan öst och väst
spec. litteratur­vetenskap scenisk eller litterär fram­ställning av sam­tal
Platons dialoger; dialogen i pjäsen är rapp och fyndig
belagt sedan 1721; i bet. '(vänskapligt) meningsutbyte' 1968; av grek. dial´ogos 'sam­tal; ut­redning', till dialeg´esthai, se ur­sprung till dialekt; jfr ur­sprung till monolog