publicerad: 2021  
diftong diftongen diftonger
di·ftong·en
substantiv
[-åŋ´]
● språk­ljud som består av en följd av två vokaler in­om en och samma stavelse
JFR hiatus, monoftong, triftong
begynnelse­ljudet i "automat" ut­talas ofta som en diftong; skånskan har flera diftonger
fallande diftong diftong där det första vokal­elementet betonas mest
stigande diftong diftong där det andra vokal­elementet betonas mest
belagt sedan 1696; av grek. diph´thongos 'dubbelljudande', till di- och phtong´os 'ljud'; jfr ur­sprung till triftong