SO
Svensk ordbok
tryckår: 2009  
dik`ta verb ~de ~t dikt·ar1skapa (text) i konstnärlig form poesi el. prosa; särsk. med in­slag av fantasi litt.vet.JFRcohyponymförfatta en diktad figurBellmans diktade världSelma Lagerlöf diktade om avsig­komna värm­ländska existenserngn gång äv. utan konstnärligt syfteljuga tro henne inte, hon bara diktardikta (om ngn/ngt/att+V/SATS)sedan förra hälften av 1300-taletUplands-Lagenfornsv. dikta 2täta (skarv e.d.) genom stukning av kant tekn.diktmejseldikta ngtsedan 1872av lågty., ty. dichten med samma betydelse, till dicht, se 2dikt Subst.:vbid1-135096diktande, diktning