SO
Svensk ordbok
tryckår: 2009  
dill`a verb ~de ~t dill·arprata strunt vard.komm.efter ett par öl började han dilla om att flytta utom­landsdilla (om ngn/ngt/att+V/SATS)sedan 1882till dille Subst.:vbid1-135206dillande; vbid2-135206dilleri