publicerad: 2021  
dimmig dimmigt dimmiga
dimm·ig
adjektiv
dimm`ig
in­svept i dimma
ett dimmigt landskap
äv. som ut­märks av före­komst av dimma
en dimmig november­morgon; vädret var dimmigt hela dagen
äv. bildligt, spec. intellektuellt oklar
hon hade ytterst dimmiga före­ställningar om vad de sysslade med
spec. äv. yr, om­töcknad
hon kände sig febrig och dimmig; efter en flaska vin kände han sig ganska dimmig
belagt sedan 1472–86; 1826 i bildlig bemärkelse (Speculum Virginum); fornsvenska dimbogher