SO
Svensk ordbok
tryckår: 2009  
dirk substantiv ~en ~ar dirk·enlina som bär upp yttre ändan av en bom på segel­båt sjö.släppa på dirkensedan 1691av lågty., nederl. dirk med samma betydelse, trol. urspr. skämts. bruk av mans­namnet Dirk, Didrik; jfr dyrk