publicerad: 2021  
disciplin disciplinen discipliner
discipl·in·en
substantiv
discipli´n [-si-]
1 knappast plur. till­stånd (in­om viss grupp) av strängt under­ordnande under vissa regler i sista hand upprätt­hållet med tvång
JFR lydnad, tukt
disciplinproblem; disciplinstraff; kadaverdisciplin
den järn­hårda disciplinen i den preussiska armén; tränaren höll sten­hård disciplin på laget
○ äv. något ut­vidgat
självdisciplin
belagt sedan 1559; av lat. discipli´na 'upp­fostran; vetenskap'; nära besläktat med discipel
2 kunskaps­område särsk. teoretiskt men äv. praktiskt
JFR gren 2, ämne 4
före­trädare för olika humanistiska discipliner
○ äv. om idrotts­gren eller dylikt
stor­slalom är hennes bästa disciplin
belagt sedan 1622