publicerad: 2021  
dispens dispensen dispenser
dis·pens·en
substantiv
[-paŋ´s]
● befrielse från visst krav beträffande kompetens, skyldighet eller dylikt; (undantagsvis) beviljad av myndighet eller dylikt
dispensansökan; dispensärende
(på) dispens
dispens (från något/att+verb)
dispens (från något)
dispens (från att+verb)
söka dispens; hon kom in på ut­bildningen på dispens; före­taget fick dispens från ut­släpps­förbudet
belagt sedan 1809; av franska dispense med samma betydelse, till dispenser 'fördela; befria från något'; av lat. dispensa´re 'noga fördela'