publicerad: 2021  
dissident dissidenten dissidenter
dis·sid·ent·en
substantiv
dissiden´t
● person som har annan upp­fattning än den officiellt erkända beträffande religiös lära, politiskt system och dylikt
JFR oliktänkande
många öst­europeiska dissidenter emigrerade till väst före 1990
belagt sedan 1769 men bedömt som föga brukligt i början av 1900-talet; ökad anv. från 1970-talet; av engelska dissident med samma betydelse; av lat. dissid´ens, till disside´re 'sitta åt­skils; vara oense'