SO
Svensk ordbok
tryckår: 2009  
djungel [juŋ´-el.juŋ`-] substantiv ~n djungler djungl·ersvår­genomtränglig tropisk snår­skog vanligen med tät under­vegetation av buskar och lianer geogr.rum.samh.JFRcohyponymregnskogcohyponymurskog djungelknivdjungelvegetationen tät djungelen svår­genomtränglig djungelgerillan höll sig dold ute i djungelnäv. bildligt, spec. om liknande o­genomträngligt (och farligt) om­rådestorstadsdjungelspec. äv.(för utom­stående) o­överskådlig struktur hon är väl bevandrad i byråkratins djungleren djungel (av ngt)djungelns lagse1lag 1 sedan 1861av eng. jungle med samma betydelse; via hindi av sanskrit jangala- ’vild(mark); öken’ D’e kanske bäst att man ger opp och lägger av och inser djungelns hårda lag, hänger sej i slipsen eller förorenar närmsta vattendrag.Hasse Alfredson och Tage Danielsson, Blå stetsonhatt (i 88-öresrevyn, 1970); med satir över värderingen att man är förbrukad när man nått medelåldern