tryckår: 2009
doktor
[dåk´-el.dåk`-]
substantiv ~n ~er [-o´rer]
dokt·or·er1(titel för) person som avlagt den högsta akademiska examen
genom att bl.a. skriva en vetenskaplig avhandling
pedag.yrk.JFRcohyponymlicentiatcohyponymdoktorand
doktorsexamendoktorsgradfilosofie doktormedicine doktorteologie doktorjuris doktorteknologie doktorhon är doktor i statistik○spec. i en sammansättn. som anger att personen i fråga avlagt denna examen långt tidigarejubeldoktor○äv. som hederstitelhedersdoktordoktor (i ngt)doktor honoris causahedersdoktorsedan 1462Stockholms Stads Jordebok 1420–1474fornsv. doktor; av lat. doc´tor ’lärare’, till doce´re ’(att) lära’; jfr docera
2(titel för) person med läkarexamen
och vanligen med läkartjänst; mest vid tilltal o.d.
med.JFRcohyponymläkare
gå till doktornkan doktorn komma?doktor NN ordinerade penicillin○äv. ngt utvidgatdjurdoktortanddoktor○äv. bildligtskämts.företagsdoktorsedan 1510brev från ärkebiskop Jakob till Svante Nilsson (Styffe)

