SO
Svensk ordbok
tryckår: 2009  
dorn [´-] substantiv ~en ~ar dorn·entyp av verk­tyg (ofta) i form av en stång med konisk spets anv. för att vidga rör m.m. el. för att göra försänkningar i gods (av plåt, metall o.d.) verkt.sedan 1803av ty. Dorn ’dorn; tagg, törne’; identiskt med 2torn