SO
Svensk ordbok
tryckår: 2009  
dregel [dre´g-el.dreg´-] substantiv dreglet el. drägeldrägel [drä´g- el. dräg´-]dräglet dregl·et, drägl·etsaliv som o­avsiktligt rinner ur munnen fysiol.JFRcohyponym1fradga sedan senare hälften av 1400-taletLatinskt-svenskt glossariumfornsv. drighil ’dregel; segt slem’; nord. ord av o­känt urspr.