SO
Svensk ordbok
tryckår: 2009  
dregla [dre`g-el.dreg`-] el. drägladrägla [drä`g- el. dräg`-] verb ~de ~t dregl·ar, drägl·aro­frivilligt av­söndra saliv som rinner ut ur munnen; ofta som tecken på ngn o­tillfredsställd drift fysiol.JFRcohyponymsaglacohyponymseckla babyn dreglade på hak­lappenpå porr­klubben satt några män och dregladedreglasedan ca 1520Peder Månssons Skrifter på svenskafornsv. drighla Subst.:vbid1-137672dreglande, vbid2-137672dräglande, vbid3-137672dregling, vbid4-137672drägling