SAOL     SO     SAOB  
SO
Svensk ordbok
tryckår: 2009  
dröj`a verb dröjde dröjt, pres. dröjer dröj·er1ta viss (lång) tid innan ngt in­träffar tid.NN stämde upp en sång men det dröjde innan alla sjöng meddet dröjde inte länge innan hon fick svardröja (TID)sedan 1502–03Skrå-Ordningarfornsv. dröghia; nord. ord, trol. urspr. ’göra lång­varig’, till dryg 2stanna kvar längre än normalt; om person tid.många dröjer en stund fram­för tavlanTaxi, var god dröja!○äv.ibl. refl. och med partikelnkvar vänta hon dröjer (sig) gärna kvar i det förgångna○äv.vara långsam, låta vänta på sig JFRcohyponymavvakta regeringen dröjde med svaretsvaret dröjdedröja (ngnstans) (TID), dröja (med ngt), dröja (sig) kvar (ngnstans)sedan ca 1420Bonaventuras BetraktelserSubst.:dröjande